1, 2. Hur hade världen förändrats sedan Noas dagar, och hur påverkades Abraham av det?

ABRAHAM tittade upp. Hans blick drogs mot zigguraten som kastade sin skugga över hans hemstad, Ur. Det hördes rop och skrik där bortifrån, och rök steg upp mot himlen. Mångudens präster höll på med sina offer igen. Tänk dig hur Abraham vände sig bort och skakade ogillande på huvudet med rynkad panna. * Han var på väg hem och trängde sig fram genom folkmyllret i gränderna medan han tänkte på hur avgudadyrkan hade brett ut sig i staden. Han slogs av hur snabbt falsk tillbedjan hade erövrat världen sedan Noas dagar.

² Noa dog bara två år innan Abraham föddes. När Noa och hans familj kom ut från arken efter översvämningen, frambar Noa ett offer. Jehova svarade genom att låta en regnbåge synas på himlen. (1 Mos. 8:20; 9:12–14) På den tiden fanns det bara sann tillbedjan på jorden. Men nu, tio generationer senare, hade sann tillbedjan blivit sällsynt. Överallt tillbad människor falska gudar. Till och med Tera, Abrahams far, höll på med avgudadyrkan, och han kan rentav ha tillverkat gudabilder. (Jos. 24:2)

3. Vilken stark egenskap hade Abraham, och vad kan vi lära oss av det?

³ Med tiden blev det allt mer uppenbart vilken Gud Abraham tjänade. Hans tro på Jehova gjorde honom annorlunda. Aposteln Paulus blev senare inspirerad att kalla honom ”far till alla som har tro”. (Läs Romarna 4:11.) Vi ska se hur Abraham kunde utveckla den här egenskapen. Det kan lära oss hur vi stärker vår egen tro.

4, 5. På vilket sätt kan Abraham ha lärt känna Jehova? Förklara.

⁴ Hur kunde Abraham lära känna Jehova? Vi vet att det fanns andra människor som var trogna mot Jehova på den tiden. Sem var en av dem. Trots att han inte var äldst av Noas tre söner är det ofta han som nämns först. Det beror förmodligen på att Sem hade en stark tro. * En tid efter den stora översvämningen kallade Noa Jehova för ”Sems Gud”. (1 Mos. 9:26) Sem hade respekt för Jehova och sann tillbedjan.

⁵ Kände Abraham och Sem varandra? Det är möjligt. Tänk dig Abraham som pojke. Han måste ha blivit fascinerad när han fick veta att han hade en avlägsen släkting som hade levt i över 400 år. Sem hade upplevt ondskan före den stora översvämningen och varit med när jorden fick en nystart efteråt. Han hade sett de första nationerna bildas när mänskligheten bredde ut sig, och han hade upplevt den dystra tiden när Nimrod och hans anhängare gjorde uppror och började bygga Babels torn. Sem var inte inblandad i det här upproret och drabbades inte när Jehova förbistrade språken. Sem och hans avkomlingar fortsatte alltså att tala det språk som människorna hade från början, samma språk som Noa talade. Och Abraham var en av Sems ättlingar. När Abraham växte upp hade han förmodligen stor respekt för Sem, som levde under större delen av Abrahams långa liv. Han lärde sig nog mycket om Jehova tack vare Sem.

6. a) På vilket sätt visade Abraham att han hade begrundat det som hände vid översvämningen? b) Hur såg Abrahams och Saras liv ut?

⁶ En sak är säker. Allt Abraham fick lära sig om översvämningen gjorde djupt intryck på honom. Han ville verkligen vandra med Gud som Noa hade gjort. Därför förkastade Abraham avgudadyrkan. Det gjorde honom annorlunda jämfört med invånarna i Ur, och kanske även jämfört med sin närmaste familj. Men han skulle få en underbar själsfrände i livet. Han gifte sig med Sara, en kvinna som inte bara var vacker utan som också hade en stark tro på Jehova. * Långt upp i åren hade de fortfarande inga  barn, men de kunde glädjas åt att få tjäna Jehova tillsammans. De tog också hand om och fostrade Abrahams brorson Lot som var föräldralös.

7. Vad måste vi tänka på om vi ska efterlikna Abraham?

⁷ Abraham övergav aldrig Jehova och började tillbe falska gudar. Han och Sara hade inget emot att vara annorlunda jämfört med invånarna i Ur. Om vi vill utveckla en stark tro, måste vi ha en liknande inställning. Vi måste våga vara annorlunda. Jesus sa att hans efterföljare inte skulle vara ”någon del av världen”, och därför skulle världen hata dem. (Läs Johannes 15:19.) Om du någonsin känner dig utfryst av familjen eller samhället på grund av att du tjänar Jehova, kom då ihåg att du inte är ensam. Du är i gott sällskap när du vandrar med Jehova, precis som Abraham och Sara gjorde långt före dig.

8, 9. a) Vilken oförglömlig upplevelse fick Abraham? b) Vilket budskap gav Jehova Abraham?

⁸ En dag fick Abraham uppleva något han sent skulle glömma. Jehova gav honom ett budskap. Bibeln ger inte så många detaljer, men den säger att ”Härlighetens Gud” visade sig för honom. (Läs Apostlagärningarna 7:2, 3.) Jehova, universums Suverän, ville ge Abraham en bild av sin enorma storhet och härlighet, och han kan ha använt en ängel för att göra det. Det måste ha varit en fantastisk upplevelse. Abraham fick tydligt se skillnaden mellan den levande Guden och de livlösa avgudarna som invånarna i Ur tillbad.

⁹ Vilket budskap fick Abraham? ”Gå ut ur ditt land och från dina släktingar och kom hit till det land som jag skall visa dig.” Jehova sa inte vilket land han menade, bara att han skulle visa det för Abraham. Men först måste Abraham lämna sitt land och sina släktingar. Familjen betydde mycket för människorna i det forntida Mellanöstern. Att behöva lämna sina släktingar och flytta till ett avlägset land betraktades av många som ett öde värre än döden.

10. Varför var det en uppoffring för Abraham och Sara att lämna sitt hem?

¹⁰ Det innebar stora uppoffringar för Abraham och Sara att lämna sitt hemland. Ur var tydligen en livlig och välmående stad. (Se rutan ” Staden som Abraham och Sara lämnade”.) Utgrävningar har visat att husen i det forntida Ur hade en mycket hög standard. Vissa hus hade gott om plats för familjen och tjänarna med mer än tolv rum, som låg runt en stenlagd innergård. Det var  vanligt med rinnande vatten, toalett och avlopp. Abraham och Sara var inga ungdomar. Abraham var närmare 70, och Sara var i 60-årsåldern. Abraham var en omtänksam man och ville naturligtvis att Sara skulle ha det så bekvämt som möjligt. Vi kan föreställa oss hur de resonerade med varandra och hade funderingar och frågor om uppdraget Jehova hade gett dem. Abraham måste ha blivit mycket glad när Sara reagerade positivt. Precis som sin man var hon villig att lämna alla bekvämligheter i Ur bakom sig.

11, 12. a) Vad behövde de göra innan de kunde lämna Ur? b) Hur skulle du beskriva dagen de lämnade Ur?

¹¹ Nu när beslutet var fattat hade Abraham och Sara en hel del att göra. De hade mycket att packa och förbereda. Vad behövde de på den här resan rakt ut i det okända, och vad kunde de klara sig utan? En ännu viktigare fråga var: Vad skulle hända med deras närmaste familj? Hur skulle de göra med Abrahams far, Tera, som var gammal? De tog med sig Tera och bestämde sig för att ta hand om honom så länge han levde. Och Tera följde tydligen med villigt, för skildringen ger honom ett erkännande. Det sägs att det var han som tog med sig familjen och lämnade Ur. Han betraktades alltså som familjens överhuvud. Allt tyder på att han hade slutat tillbe avgudar. Abrahams brorson Lot följde också med när de gav sig i väg. (1 Mos. 11:31)

¹² Nu var tiden inne att lämna Ur. Man kan tänka sig hur alla i deras följe samlas utanför stadsmuren och vallgraven. Kamelerna och åsnorna är fullastade och boskapen samlad. Familjen och tjänarna är redo att ge sig i väg i en stor karavan. De är mycket förväntansfulla. * Alla ser på Abraham och väntar på hans klarsignal. Till sist börjar de vandringen bort från Ur för att aldrig mer återvända.

13. Hur visar många en liknande inställning som Abraham och Sara?

¹³ I dag flyttar många Jehovas vittnen till platser med ett större behov av förkunnare. Andra utökar sin tjänst genom att lära sig ett nytt språk. En del övervinner sig själva och prövar nya tjänstegrenar, även om det tar emot. Sådana beslut kan innebära att man behöver offra något, som att gå ner i standard och förenkla livet. Det är värt beröm att göra sådana prioriteringar, och det påminner om hur Abraham och Sara valde att göra. Om vi har lika stark tro kan vi vara säkra på att Jehova alltid kommer att belöna oss med mer än vi någonsin kan tänka oss. Han skulle aldrig  glömma någon av sina tjänare som visar tro. (Hebr. 6:10; 11:6) Blev Abraham belönad för sin tro?

14, 15. Hur var resan till Haran, och varför kan Abraham ha bestämt sig för att bosätta sig där?

¹⁴ Abraham och Sara och de andra i karavanen fick så småningom in en rutin och vande sig vid livet på resande fot. Man kan tänka sig hur Abraham och Sara växlade mellan att sitta på kamelryggen och gå bredvid. Deras röster och skratt blandades med ljudet från djurens bjällror och fårens bräkande. Med tiden blev även den minst erfarne van vid att slå läger och bryta upp, och de hjälpte Tera så att han kunde sitta bekvämt på en kamel eller åsna. Resan gick i nordvästlig riktning, och de följde floden Eufrat som slingrade sig fram genom landskapet. Dagar blev till veckor när de fortsatte sin långa färd.

¹⁵ Till sist efter nästan 100 mil började de skymta Harans bikupsformade hyddor. Det här var en blomstrande stad och en viktig knutpunkt på de öst-västliga handelsvägarna. Här stannade de och bosatte sig en tid. Tera kanske var för svag för att fortsätta resan.

16, 17. a) Vilket förbund gav Abraham motivation? b) Hur blev Abraham välsignad av Jehova under tiden i Haran?

 ¹⁶ Efter några år dog Tera. Han blev 205 år. (1 Mos. 11:32) Men Abraham fick tröst under den här tunga perioden, när Jehova återigen gav honom ett budskap. Han upprepade det han hade sagt till honom i Ur, men tillade något. Abraham fick ett fantastiskt löfte. Han skulle bli ”en stor nation”, och genom honom skulle alla jordens släkter kunna bli välsignade. (Läs 1 Moseboken 12:2, 3.) Det här förbundet mellan Abraham och Jehova stärkte och motiverade Abraham, och han förstod att det var dags att fortsätta resan.

¹⁷ Den här gången hade de ännu mer att packa, för Jehova hade välsignat Abraham under tiden han bodde i Haran. Skildringen nämner ”alla ägodelar som de hade samlat och de själar som de hade förvärvat i Haran”. (1 Mos. 12:5) För att kunna bli en stor nation skulle Abraham behöva ett stort hushåll med både resurser och tjänare. Jehova ger inte alltid sina tjänare rikedomar, men han ger dem vad de behöver för att kunna göra hans vilja. Och efter tiden i Haran var Abraham rustad att fortsätta leda sin karavan mot en okänd destination.

18. a) Vad innebar det att Abraham korsade Eufrat? b) Vilka andra händelser har inträffat den 14 nisan? (Se rutan ”14 nisan i den bibliska kronologin”.)

¹⁸ Flera dagars resa från Haran låg Karkemish, där många karavaner brukade korsa Eufrat. Det kan ha varit här som Abraham ledde sin karavan över floden, en milstolpe i Guds folks historia. Det här hände tydligen år 1943 f.v.t., på den 14:e dagen i den månad som längre fram fick namnet nisan. (2 Mos. 12:40–43) På den dagen trädde förbundet med Abraham i kraft. Söderut låg nu det land som Jehova hade lovat att visa honom.

19. Vad nämnde Jehova i sitt löfte, och vad kan det ha fått Abraham att tänka på?

¹⁹ Abraham reste söderut genom landet, och karavanen gjorde ett uppehåll i närheten av Mores stora träd, inte långt från Sikem. Där fick Abraham än en gång  höra Jehova tala till honom. Nu handlade Guds löfte om Abrahams ”avkomma”, eller ättlingar, som skulle ta landet i besittning. Fick det Abraham att tänka på profetian i Eden, då Jehova utlovade en avkomma som en dag skulle rädda mänskligheten? (1 Mos. 3:15; 12:7) Han började kanske ana att han var en del av en större avsikt som Jehova hade i beredskap för framtiden.

20. Hur visade Abraham uppskattning för privilegiet som Jehova gav honom?

²⁰ Abraham kände sig enormt hedrad av att Jehova gav honom ett så stort privilegium. Abraham var förmodligen mycket försiktig när han färdades genom landet, eftersom det fortfarande var bebott av kanaanéer. Men han stannade ändå och tog sig tid att bygga altaren åt Jehova, först nära Mores stora träd, sedan i närheten av Betel. Han bad till Jehova och uttryckte sin djupa uppskattning när han tänkte på hur framtiden skulle se ut för hans ättlingar. Han kanske även predikade för sina kanaaneiska grannar. (Läs 1 Moseboken 12:7, 8.) Det låg förstås stora utmaningar framför Abraham som skulle pröva hans tro. Men han såg inte tillbaka på allt han hade lämnat i Ur, utan han såg framåt. I Hebréerna 11:10 sägs det om Abraham: ”Han väntade på staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud.”

21. Vad vet vi om Guds rike som inte Abraham visste, och vad motiveras du till?

²¹ Vi som tjänar Jehova i dag har mycket mer kunskap om den ”staden”, eller Guds rike, än Abraham hade. Vi vet att Guds rike styr i himlen och snart ska göra slut på den här världen, och vi vet att Jesus Kristus, den avkomling till Abraham som utlovades tidigt i historien, är kung i det riket. Tänk vad underbart när vi får träffa Abraham i uppståndelsen! Tänk när han äntligen ser Guds avsikt klart framför sig som han förut bara anade konturerna av. Vill du vara med när Jehova infriar alla sina löften? Då är det viktigt att du fortsätter att göra som Abraham. Ha en självuppoffrande inställning, och visa att du uppskattar alla uppgifter du får i Jehovas tjänst. När du efterliknar Abrahams tro, han som kallas ”far till alla som har tro”, blir han på ett sätt din far också.