Jesaja 37:1–38
37 När kung Hiskia hörde detta rev han sönder sina kläder och klädde sig i säckväv och gick in i Jehovas hus.+
2 Sedan sände han Ẹljakim, som ansvarade för kungens hushåll,* och sekreteraren Shebna och prästernas äldste, klädda i säckväv, till profeten Jesaja,+ Amoz son.
3 De sa till honom: ”Så här säger Hiskia: ’Det här är en dag av svårigheter, förolämpning* och vanära, eftersom tiden är inne för barnen att födas,* men det finns ingen kraft att föda.+
4 Kanske har Jehova, din Gud, hört det som överste munskänken* sa när hans herre, Assyriens kung, sände honom för att håna den levande Guden,+ och då kommer Jehova, din Gud, att låta honom stå till svars för detta.* Be därför en bön+ till förmån för dem som har överlevt.’”+
5 Kung Hiskias tjänare gick alltså in till Jesaja.+
6 Och Jesaja sa till dem: ”Detta är vad ni ska säga till er herre: ’Så här säger Jehova: ”Bli inte uppskrämd+ av det du har hört, det som Assyriens kungs tjänare+ sa för att häda mig.
7 Jag ska inge honom en tanke,* och han ska nås av ett meddelande som får honom att återvända till sitt eget land.+ Och där ska jag låta honom dö för svärdet.”’”+
8 När munskänken fick höra att Assyriens kung hade brutit upp från Lakis återvände han till sin herre, som höll på att strida mot Libna.+
9 Kungen fick meddelandet att Tirhạka, Etiopiens kung, hade dragit ut för att strida mot honom. Då sände han återigen budbärare till Hiskia+ och uppmanade dem:
10 ”Det här är vad ni ska säga till Hiskia, Judas kung: ’Låt dig inte luras när din Gud, som du litar på, säger: ”Jerusalem kommer inte att falla i Assyriens kungs våld.”+
11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder. De har krossat dem,+ så varför skulle du bli räddad?
12 Har folken som mina förfäder besegrade blivit räddade av sina gudar?+ Var är Gosan, Haran,+ Resef och Edens folk som var i Tel-Assar?
13 Var är Hamats kung, Arpads kung och kungarna över städerna Sefarvạjim,+ Hena och Iva?’”
14 Hiskia tog emot breven från budbärarna och läste dem. Sedan gick han upp till Jehovas hus och bredde ut dem* inför Jehova.+
15 Och Hiskia bad till Jehova:+
16 ”Arméernas Jehova,+ Israels Gud, som tronar över* keruberna, du ensam är den sanne Guden över alla jordens riken, och du har skapat himmel och jord.
17 Jehova, öppna dina öron och lyssna!+ Jehova, öppna dina ögon och se!+ Hör Sanhẹribs alla ord, hur han hånar den levande Guden.+
18 Jehova, det är ett faktum att Assyriens kungar har ödelagt alla länderna,+ såväl som sitt eget land.
19 Och de har kastat deras gudar i elden,+ eftersom de inte var några gudar, utan de var av trä och sten, tillverkade av människor.+ Därför kunde de förstöra dem.
20 Men Jehova, vår Gud, rädda oss ur hans våld så att alla riken på jorden får veta att du, Jehova, är den ende Guden.”+
21 Jesaja, Amoz son, sände sedan följande meddelande till Hiskia: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Eftersom du bad till mig om Sanhẹrib, Assyriens kung,+
22 har Jehova talat dessa ord mot honom:
”Jungfrun Sion* föraktar och hånar dig.
Jerusalem* skakar på huvudet åt dig.
23 Vem har du hånat+ och hädat?
Mot vem har du höjt rösten+och högmodigt lyft din blick?
Det är mot Israels Helige!+
24 Genom dina tjänare har du hånat Jehova+ och sagt:
’Med alla mina stridsvagnarska jag dra upp till bergens höjder,+de mest svårtillgängliga delarna av Libanon.
Där ska jag hugga ner de höga cedrarna, de ståtliga enträden.
Jag ska ta mig till den mest avlägsna viloplats, den tätaste skog.
25 Jag ska gräva brunnar och dricka vatten.
Jag ska torka ut Egyptens vattenströmmar* med mina fotsulor.’
26 Har du inte hört? Det var bestämt* för länge sedan.
Jag har förberett* det sedan forna dagar.+
Nu sätter jag mina planer i verket:+
Du ska göra befästa städer till öde ruiner.+
27 Deras invånare kommer att vara hjälplösa.
De blir förskräckta och får skämmas.
De blir som växter på marken, som grönt gräs,som gräset på taken när det bränns upp av östanvinden.
28 Men jag vet mycket väl när du sitter, när du går ut och när du kommer in,+när du hetsar upp dig mot mig,+
29 för ditt raseri+ och ditt rytande har nått mina öron.+
Därför sätter jag min krok i din näsa och mitt betsel+ i din munoch leder dig tillbaka samma väg som du kom.”
30 Och det här ska vara tecknet för dig:* I år ska ni äta det som växer upp av sig självt* och nästa år säd som är självsådd. Men det tredje året ska ni så och skörda, och ni ska plantera vingårdar och äta frukten från dem.+
31 De av Judas hus som överlever, de som är kvar,+ kommer att slå rot igen och ge frukt.
32 För de som räddas ska komma ut ur Jerusalem, de som överlever ska komma från Sions berg.+ I sin brinnande iver ska arméernas Jehova göra detta.+
33 Därför säger Jehova om Assyriens kung:+
”Han ska inte komma in i staden+eller skjuta en pil in i den.
Han ska inte närma sig med en sköldeller bygga en belägringsvall.”’+
34 ’Han ska vända tillbaka samma väg som han kom.
I den här staden ska han inte komma in’, säger Jehova.
35 ’Jag ska försvara staden+ och rädda den för min egen skull+och för min tjänare Davids skull.’”+
36 Och Jehovas ängel gick ut och slog ihjäl 185 000 man i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt på morgonen låg det döda kroppar överallt.+
37 Så Sanhẹrib, Assyriens kung, bröt upp och återvände till Nineve+ och stannade där.+
38 Senare, när han tillbad i sin gud Nisroks tempel,* högg hans egna söner Adrammẹlek och Sarẹser ihjäl honom med svärd.+ Sedan flydde de till landet Ạrarat.+ Och hans son Esarhạddon+ efterträdde honom som kung.
Fotnoter
^ Eller ”palatset”.
^ Eller ”tillrättavisning”.
^ Ordagrant ”sönerna har kommit ända till livmodermunnen”.
^ Ordagrant ”rabsake”.
^ Eller ”för de ord Gud fick höra”.
^ Ordagrant ”ande”.
^ Ordagrant ”det”.
^ Eller möjligen ”mellan”.
^ Ordagrant ”Dottern Jerusalem”.
^ Ordagrant ”Jungfrun, dottern Sion”.
^ Eller ”Nilkanaler”.
^ Eller ”planlagt”.
^ Ordagrant ”gjort”.
^ Eller ”från utspilld säd”.
^ Dvs. Hiskia.
^ Ordagrant ”hus”.