I vissa svenska bibelöversättningar, till exempel Karl XII:s bibel, används ordet ”helvete” i vissa verser. (Psalm 16:10; Apostlagärningarna 2:27 a) Och som den religiösa målningen i den här artikeln visar så tror många att helvetet är en plats där de onda plågas i eld för evigt. Men vad lär Bibeln om helvetet?

I den här artikeln:

•  Är helvetet en plats med evig pina?

•  Vad betyder Jesus liknelse om den rike mannen och Lasarus?

•  Är helvetet en bild av att man är skild från Gud?

•  Har någon någonsin släppts från helvetet?

•  Bibelverser om helvetet eller graven

•  Hebreiska och grekiska ord i Bibeln

•  Helvetet genom historien

 Nej. De ord som har översatts med ”helvete” i vissa bibelöversättningar (hebreiska: ”Sheol”, grekiska: ”Hades”) syftar i allmänhet på graven, det vill säga den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Bibeln visar att människor som är i graven inte lever och att de inte är medvetna om någonting.

•   De som har dött är omedvetna och kan alltså inte känna smärta. ”I graven [Sheol], dit du är på väg, finns det varken arbete eller planer, kunskap eller vishet.” (Predikaren 9:10) I helvetet finns det inga människor som skriker av smärta. Bibeln säger: ”Låt de ondskefulla få skämmas, låt dem tystna i graven [Sheol].” (Psalm 31:17; 115:17)

•   Gud har bestämt att straffet för synd är döden, inte evig plåga i ett helvete. Gud sa till den första människan, Adam, att straffet för att bryta mot hans lagar var döden. (1 Moseboken 2:17) Han sa inget om att plågas för evigt i ett helvete. Och när Adam syndade sa Gud vad straffet skulle bli: ”Jord är du, och jord ska du åter bli.” (1 Moseboken 3:19) Han skulle alltså sluta existera. Om Gud hade tänkt att Adam skulle hamna i ett brinnande helvete skulle han helt klart ha sagt något om det. Gud har inte ändrat straffet för att bryta mot hans lagar. Långt efter att Adam syndade skrevs de här orden i Bibeln: ”Den lön synden betalar ut är död.” (Romarna 6:23) Det behövs inget mer straff, för ”den som har dött har blivit frikänd från sin synd”. (Romarna 6:7)

•   Bara tanken på evig plåga är vidrig för Gud. (Jeremia 32:35) Ett brinnande helvete går emot Bibelns lära att ”Gud är kärlek”. (1 Johannes 4:8) Gud vill att vi ska tjäna honom för att vi älskar honom, inte för att vi är rädda för att plågas för evigt. (Matteus 22:36–38)

•   Goda människor kom till helvetet. Bibelöversättningar som använder ordet ”helvete” visar att människor som tjänade Gud, till exempel Jakob och Job, trodde att de skulle komma till helvetet. (1 Moseboken 37:35; Job 14:13) Det sägs till och med att Jesus kom till helvetet under den tid som gick från det att han dog till att han uppstod. (Apostlagärningarna 2:31, 32) Så det är väldigt tydligt att ordet ”helvete” i de här bibelöversättningarna helt enkelt syftar på graven. b

 Det var Jesus som berättade den här liknelsen, och den finns nedskriven i Lukas 16:19–31. Jesus använde liknelser för att lära ut sanningar i moraliska och andliga frågor. Det Jesus berättade om den rike mannen och Lasarus hände inte på riktigt. (Matteus 13:34) Du kan läsa mer om den här liknelsen i artikeln ”Vilka var den rike mannen och Lasarus?”.

 Nej. Läran att de döda kan vara medvetna om att de är skilda från Gud går emot Bibeln. Bibeln säger tydligt att de döda inte är medvetna om någonting. (Psalm 146:3, 4; Predikaren 9:5)

 Ja. I Bibeln finns det detaljerade skildringar om nio personer som var i graven (eller i det som översätts med ”helvete” i vissa bibelöversättningar) och som fick liv igen. c Om de hade varit vid medvetande när de var i graven, eller i helvetet, så hade de kunnat berätta om hur det var där. Men det är intressant att ingen av de här nio personerna berättar att de plågades där eller upplevde något överhuvudtaget. Varför inte? Det är precis som Bibeln gång på gång säger: När man är död är man omedveten, och det är som att man sover. (Johannes 11:11–14; 1 Korinthierna 15:3–6)