Den rike mannen och Lasarus är påhittade personer i en liknelse som Jesus berättade. (Lukas 16:19–31) De representerar två grupper av människor: 1) De stolta judiska religiösa ledarna på Jesus tid. 2) De enkla och ödmjuka människor som tog emot Jesus budskap.

I den här artikeln:

•  Vad sa Jesus om den rike mannen och Lasarus?

•  Är det här en verklig händelse?

•  Stöder den här berättelsen läran om ett brinnande helvete?

•  Vad betyder berättelsen om den rike mannen och Lasarus?

 I Lukas, kapitel 16, berättar Jesus om två män som får vara med om enorma förändringar.

 Här är en sammanfattning av berättelsen: En rik man levde i lyx och överflöd, och en tiggare som hette Lasarus brukade ligga vid den rike mannens port. Han hoppades att det skulle ramla lite mat från den rike mannens bord som han kunde få äta. Så småningom dog Lasarus, och änglar förde honom till Abraham. Den rike mannen dog också och blev begravd. I berättelsen framställs båda männen som medvetna efter döden. Den rike mannen plågades i en flammande eld, och han bad Abraham skicka Lasarus, så att Lasarus kunde doppa sin fingerspets i vatten och svalka hans tunga. Men Abraham sa nej och förklarade att det nu var ombytta roller och att det hade skapats en stor klyfta mellan dem, som man inte kunde ta sig över.

 Nej, det här är en liknelse som Jesus berättade för att få fram en lärdom. Det är något som även bibelforskare håller med om. Till exempel står det så här i överskriften till berättelsen i Bibel 2000: ”Liknelsen om den rike mannen och Lasaros”. Och i den katolska Jerusalem Bible står det i en fotnot att det här är en ”liknelse i form av en berättelse som inte har avseende på några historiska personer”.

 Vad ville Jesus få fram med den här liknelsen? Menade han att en del människor kommer att plågas i ett brinnande helvete efter döden och att Abraham och Lasarus var i himlen? Det finns flera saker som visar att det inte kan ha varit så.

 Här är tre exempel:

•   Om den rike mannen bokstavligt talat hade plågats i en flammande eld, skulle inte vattnet på Lasarus finger ha dunstat bort omedelbart då?

•   Och även om vattnet inte hade dunstat bort, skulle verkligen en enda droppe vatten ge någon sorts lindring i en bokstavlig eld?

•   Kunde Abraham verkligen vara vid liv i himlen, med tanke på att Jesus tydligt hade sagt att ingen människa ännu hade stigit upp till himlen? (Johannes 3:13)

 Nej. Även om den här berättelsen inte bygger på en verklig händelse, så menar en del att den ger stöd åt tanken att goda människor kommer till himlen och att onda människor plågas i ett brinnande helvete. a

 Är det en rimlig slutsats? Nej.

 Läran om ett brinnande helvete stämmer inte med vad Bibeln säger om de dödas tillstånd. Det står inte i Bibeln att alla goda människor kommer till himlen eller att onda människor plågas i ett helvete. Det står klart och tydligt: ”De levande vet nämligen att de ska dö, men de döda vet ingenting alls.” (Predikaren 9:5)

 Berättelsen visar att två grupper skulle få vara med om att deras omständigheter förändrades drastiskt.

 Den rike mannen är en bild av de judiska religiösa ledarna, ”som älskade pengar”. (Lukas 16:14) De tyckte inte om Jesus budskap. Och de såg ner på vanligt folk. (Johannes 7:49)

 Lasarus är en bild av de enkla människor som tog emot Jesus budskap och som de judiska ledarna föraktade.

 Omständigheterna förändrades drastiskt för båda grupperna.

•   De judiska religiösa ledarna trodde att de hade Guds godkännande. Men när de inte ville lyssna på Jesus budskap förkastade Gud dem och deras tillbedjan, och då var det som att de bildligt talat dog. Och de plågades av budskapet som Jesus och hans efterföljare predikade. (Matteus 23:29, 30; Apostlagärningarna 5:29–33)

•   De enkla människorna, som länge hade blivit försummade av de religiösa ledarna, fick nu en mycket bättre situation. Många tog emot Jesus budskap och fick ett bättre liv. De fick möjlighet att lära känna Gud och vara hans vänner för evigt. (Johannes 17:3)