Det har länge funnits ett behov av ett nytt vävnadslim som kan användas vid operationer och sårförslutning. Många lim som finns i dag går inte att använda inuti kroppen. De är giftiga och inte så följsamma när de torkar, och de fungerar inte på fuktiga vävnader. Forskare har studerat slemmet hos en viss snigel a och hittat ett sätt att lösa de här problemen.

 Intressanta fakta: När snigeln känner sig hotad utsöndrar den ett klibbigt slem som gör att den kan limma sig fast vid ett blött löv. Den här försvarsmekanismen skyddar snigeln samtidigt som den tillåter viss rörelsefrihet.

 Forskare har analyserat slemmet och hittat flera saker som kan förklara varför det fungerar så bra som naturligt lim. Slemmet använder både kemisk bindning och elektrostatisk bindning. Det tränger ner i ytan som snigeln fäster sig vid och är elastiskt när det utsätts för tryck. Forskare har utvecklat ett material som liknar egenskaperna hos snigelslemmet och på så sätt fått fram ett lim som är mycket starkare än dagens vävnadslim och som kan fästa vid levande organ. Det sägs att det fäster lika bra vid organ som brosk gör vid ben.

 Experter tror att det här limmet kan bli något som alla kirurger kommer att använda sig av i stället för stygn och klamrar. Det kan användas för att reparera brosk eller för att fästa medicinsk utrustning på precis rätt plats i kroppen. Tester har visat att limmet fungerar. Man har lyckats stoppa blödningar i ett grishjärta och laga hål i råttlevrar.

 Forskare hittar ofta eleganta lösningar på vanliga problem genom att studera naturen. ”Det handlar om att veta var man ska leta och ta fasta på de bra idéerna när de dyker upp”, säger Donald Ingber, chef för det institut som har tagit fram det här syntetiska limmet.

 Vad tror du? Har det naturliga limmet i snigelns slem kommit till genom evolution? Eller finns det en konstruktör?